Häromdagen var jag på ett första möte hos sjukgymnasten på Rehabakademin. Han trodde att jag skulle platsa där eftersom jag haft ont så länge. Där kommer han framför allt att ge mig ett mer intensivt o mer utmanande träningsprogram eftersom jag kört med stabiliseringsträningen ett tag nu. Sedan träffade jag även psykologen och läkaren vid olika tillfällen som bildade sig en uppfattning om mig och min smärtproblematik. De var ganska eniga i att säga att jag behöver både psykologhjälp för min inre stress och oro, och hjälp av sjukgymnast med träning för att försöka bygga upp muskler som genom åren helt och hållet förtvinat. Efter läkarens och sjukgymnastens undersökningar av bäckenet är jag åter igen väldigt öm och svidande känslan i leden kvarstår och är mer. Jag ska snart ha min mens också o det blir alltid sämre innan mensen... Hoppas det lägger sig snart. Jag blir nojjig som vanligt. Mensen är försenad och jag har mensvärk över vänstra äggstocken... Läkaren igår ställde sig ickså fundersam om min bäckensmärta kan bero på ev endometrios. Har ju varit planerad för titthålsop men skjutit upp det så många ggr. Varför man tänker på endometrios är för att smärtan är som mest innan under och strax efter mensen. Imorgon ska jag till smärtkliniken igen för en bedömning av hela teamet tillsammans. Fick fylla i en drös med papper som jag lämnade igår. Frågor om smärta, smärtnivå, utmattning m.m. Hade ingen bäckendysfunktion(var ej sned alltså) igår och i förrgår vilket är kul. Nu ska jag trotsa smärtan och cykla sedan göra mina stabövningar innan det är dags att hämta barnen. En sak som de sa igår som är värt att ta med sig, jag är inte 20 längee, jag har passerat 30 och det är normalt att känna av sin kropp. Alla har nog ont lite överallt och målet ska inte vara att bli smärtfri för det kan hända att jag intr helt kommer bli det. Målet är att lära sit hantera smärtan så bra som möjligt... Jag har haft svårt för detta. Smärtfrihet har varit mitt mål hela tiden men dags att tänka om och tänka rätt...