Vem är jag?

Jag ser att antalet besökare till min blogg ökar och jag gissar att ni har samma problem som jag? Kul att ni hittat hit och hoppas ni hittar någon bra information för just era smärtor. Jag har mest skrivit om min smärtproblematik, men har nog inte skrivit något om vem jag är. Jag är 31 år, född och uppvuxen i Täby, norr om Stockholm. Min mamm är svensk och pappa är iranier. Jag är sjuksköterska sedan nästan 9 år, tog min examen från Sophiahemmet januari 2006. Är anställd som mottagningssköterska på en vårdcentral i ett invandratätt område, och älskar mitt jobb. MEN är just nu sjukskriven på grund av smärtorna. Jag är gift med en underbar man från Uppsala och vi har två fantastiska barn ihop. Dottern är född januari 2010 och sonen är född oktober 2011. Hade inga direkta besvär med foglossning under graviditeterna. Vet att jag hade mer besvär med bäckenet under graviditeten med Molly och använde bäckenbältet lite grann. Med Kevin var besvären nästan obefintliga. Mina besvär med bäckenet och smärta i skinkorna med utstrålning i benen kom när Molly var 2 år och Kevin var ett halvår. Vi valde att ha Molly hemma från förskolan så att hon kunde börja när hon var 2,5 år. Det var underbart men förstås ganska tungt för min kropp att ha barnen hemma så länge... Jag gick upp 20 kg med Molly och 18 kg med Kevin. Jag hann precis gå ner till min ursprungliga vikt innan jag blev gravid igen :) När Kevin var förlöst gick jag ner i vikt snabbare än någonsin. Kilona bokstavligen rasade... Jag är 172 cm lång och väger nu ca 56 kg. Jag har pendlat mellan 53-61 kg det senaste 1,5 året. Under 2013 när smärtorna var sisådär minimala höll jag en stadig vikt men under det här halvåret så har kilona rasat. Jag har ingen aptit och blir mätt väldigt fort när jag äter... På grund av smärtorna? Jo jag tror det... Senaste halvåret har jag också blivit ganska negativ som person. Min positivitet med livet har liksom avtagit och det enda som står på min önskelista är att bli bra från det här. ANNARS när jag är frisk älskar jag att RESA. Det är guld. Tidigare i livet har jag googlat på resor året runt. Vad blir nästa destination?! Och så har vi bokat, och längtat. Sen älskar jag inredning. Vi bor i en villa och barnen delar just nu rum eftersom vårt hus är litet. Så planen är att bygga ut huset när jag känner mig bättre. Planerar i mitt huvud hur det ska se ut... Bygga upp eller bygga ut. Bygga ut åt sidan blir det nog. Vardagsrummet ska bli stort och luftigt med en stor skjutdörr ut mot altanen. Åh vad jag längtar! Men jag längtar framför allt till att bli smärtfri så att man kan få njuta av livet till max. Att bara gå på bio utan att känna smärta kommer vara guld värt och innebära lika mycket njutning som en resa! Att vara en bra mamma, att bära mina barn ibland och att jaga de i en lek utan att känna och vara rädd för smärta är nästan det som jag längtar mest till...
1 Mamma:

skriven

Jag lovar gumman du kommer att bli helt bra och kunna göra allt som du vill göra. Puss och kram

2 SaraEmma:

skriven

Kul att läsa lite om dig :-) Känner igen mig i mycket, hur man tyvärr förändras som person negativt, all smärta tär på en. Hur man tänker och planerar, när jag bara blir bättre... Finns ju så mycket man vill göra, både små och stora saker! Mest saknar jag att kunna ta en cykeltur med min 5-åring eller en långpromenad! Kram

3 Liza:

skriven

Känner oxå igen mej med att inte var lika positiv och smida planer för framtiden :) håller tummarna för dej att du blir bättre snart!kram

Kommentera här: