Bäckensmärta

Det här blir ett lång inlägg men jag vill att ni ska få en inblick i hur det hela startade och var jag är nu. Jag har två barn. Molly är född januari 2010 och Kevin är född oktober 2011... Både föddes med kejsarsnitt. Mellan mina graviditeter tränade jag ingenting, men jag önskar att ngn hade sagt till mig att stabilitetsträning är A och O för att inte få ont senare i livet. Min man har alltid varit på mig att börja träna bålstabilitet men jag har verkligen inte lyssnat vilket jag ångrar otroligt idag.

 

När Kevin var ett halvår skaffade jag gymkort, jag började gå på afrodans, aerobics och flera andra konditionspass. Jag fick dock avbryta ganska snabbt eftersom jag började få ont i vänstra knät. Smärtan spred sig i hela benet och gick nu från stjärten och ner i foten med massor av pirrningar. Jag gick till doktorn och fick ordinerat antiinflammatoriskt och alvedon. Jag började halta för jag hade så ont... Sökte mig till sjukgymnast som började behandla knät. Gav inte direkt ngn effekt. I december 2012 fick jag en spruta i piriformis av dr Castengren och den gav otroligt bra effekt. Han remitterade mig då till dr Myrin eftersom han trodde att min smärta kom från bäckenet. Jag fick göra MR av ländrygg och bäcken. Ländryggen såg helt fin ut och bäckenlederna hade minimala signalförändringar men de sa att detta inte kunde ha med min smärta att göra. Signalförändringar har alla i min ålder... Hmm... 

 

Januari 2013 kom jag till dr Myrin som är specialiserad på bäckendysfunktioner. Jag fick kortisonsprutor i ligamenten runt bäckenlederna och jag var i princip smärtfri. Lite molande värk och en konstig svullnad i korsryggen men annars så var det fint. Knät slutade göra ont och jag slutade halta. Jag promenderade till och från jobbet men tränade ingen stabilitet utan fortsatte få kortisoninjektioner var tredje månad.

 

Ett år efter sprutornas början, alltså slutet på 2013/början på 2014 fick jag så fruktansvärt ont i hela bäckenregionen och sökte mig tillbaka till Myrin som gav en ny kortisonspruta. Jag kände mig mkt bättre. Började med crosstraining och stabilitetsövningar men det var nog alldeles för sent. Jag fick världens bakslag i mars/april 2014. Då började mitt högra ben göra ont, det som tidigare varit smärtfritt. Jag blev så nedstämd... Jag var sjukskriven i perioder och började i samma veva på ett nytt jobb som sjuksköterska. Jag hade fruktansvärt dåligt samvete för att jag var borta så mkt.

 

Sommaren var inte så kul, jag hade ont och på Arlanda på väg till Spanien kände jag att jag snart inte kunde gå... Benen vek sig och jag ville åka hem och sa till min familj att åka utan mig. Men jag blev övertalad att följa och bra var väl det för väl i värmen försökte jag inte tänka på min värk och värmen gjorde mig väl.

 

När jag kom hem blev jag kallad till en ny klinik Stockholm clinic Stay Active och till dr Blomberg. Jag hade helt glömt bort att en läkare för något halvår sedan remitterade mig hit. Här var det så fantastiskt för alla professioner, läkare, sjukgymnaster och psykolog satt under samma tak och patienter med mitt problem blev bra. En efter en blev bra. Det skapades ett forum på Facebook där folk skrev hur de fått gå mellan smärtklinik till smärtklinik, hur de stelopererats men fortfarande inte blivit bra från sin smärta. Som slutligen kommit till Stockholm Clinic och blivit HELT SMÄRTFRIA! Dr Blomberg som också är specialiserad på bäcken startade denna klinik, han tog fram en ny teknik för att manipulera bäcken till dysfunktionsfria lägen. Jag träffade honom och han sa att jag hade låsningar på bäckenlederna och hade en kraftig dysfunktion. La mig ner på britsen och han bad mig andas in, andas ut.... Samtidigt manipulerade han bäckenet på ett otroligt mjukt sätt. När jag ställde mig upp på benen kände jag att jag för första gången på 2 år var rak, jag kände att jag hade båda fötterna på marken från att tidigare alltid ha stått på ett ben och det andra vilande eller hur man nu säger... Jag hade dock fruktansvärt ont i ryggen efter hans manipulation... Efter några dagar avtog smärtan i ryggen och det kändes ngt bättre. Någon vecka senare låste det sig i mina bäckenleder, känslan när det låser sig är som att ngn vill hamra in en spik i bäckenleden... Fruktansvärt. Och nu var det vänster ben som började bete sig konstigt igen från att ha varit någorlunda bra i ett halvår. Höger ben kändes plötsligt bättre. Jag fortsatte på Stay Active och träffade sjukgymnasten Elin som också var specialiserad på bäckendysfunktioner. Hon sa att man inte kan börja träna när bäckenet har en dysfunktion. Det kommer hela tiden ge bakslag. Så hon manipulerade mig och sedan gick vi in i gymmet. Varenda vecka hade mitt bäcken ramlat tillbaka i fel läge, otroligt överrörlig med andra ord. Jag fick en till kortistonspruta i ligamenten runt bäckenlederna men detta gav ingen effekt. Jag kände i alla fall att jag hade hamnat på rätt klinik. Fick helt plötsligt höra att kliniken skulle stänga. Jag blev helt bestört och hamnade nog i en depression. Jag blev sjukskriven och grät dagarna i ända, och kände vem ska nu ta hand om mig och det hela...

 

Jag blev remitterad till St Görans sjh och träffade en läkare där som remitterade mig att få nervblockader i bäckenlederna. Samtidigt ringde Dr Blomberg mig, han har startat en privat klinik i sin villa på Lidingö och skulle ta betalt, ganska dyra pengar... En timme för 2000 kr. En halvtimme för 1000 kr. Jag velade fram och tillbaka men för någon vecka sedan besökte jag honom eftersom han faktiskt fick mig bättre i augusti. När jag var hos honom förra veckan manipulerade han bäckenet till dysfunktionsfritt och han sa att "sklerosering" närmar sig för mig men han sa att jag skall ta nervblockaderna i bäckenlederna på onsdag för att få bäckenet att lugna sig, det är nu i ngn slags hyperaktivitet och vrider på sig hela tiden. Dr Blomberg förklarade i alla fall att sklerosering eller prolotherapy som det kallas på engelska är en serie injektioner som man ger i ligamenten runt bäckenlederna. Man vill skapa en inflammation där vävnaderna ska försöka läka sig själva och där ligamenten skall bli starka och stela så bäckenlederna inte får ngt utrymme att röra sig. Anledningen att bäckenet är ostabilt är för att ligamenten som håller bäckenlederna i sitt läge är för svaga och låter bäckenlederna röra sig fritt... Sklerosering kan även dr Myrin göra så nu ska jag förhoppningsvis få göra detta i januari. Om ni söker på prolotherapy si joints på youtube får ni se helt förfärliga klipp (vilken plåga med så många sprutor!!!!) men chansen att bli bra är stor! Sklerosering är steget innan steloperation men steloperation känns fortfarande så långt borta... Jag hoppas skleroseringen kommer hjälpa mig!!!! 

 

Senaste året har det alltså gått utför med min smärta, jag har blivit kraftigt försämrad. Jag är sjukskriven på heltid sedan 3 månader tillbaka, jag har svårt att sitta, stå och gå. Jag började med Saroten i slutet på juli som är antidepressivt som är bra mot nervsmärta, med den medicinen kan jag sova bättre på nätterna. Jag har gått ned 5-6 kg på tre månader eftersom jag inte längre har ngn aptit. Bästa läget för mig är att ligga på sidan. Jag har inte träffat vänner på väldigt länge för jag är rädd att smärtan ska komma, jag undviker att gå eftersom låsningskänslan är fruktansvärd. Smärtan har förstört så jäkla mkt. Nu går jag hos en sjukgymnast som är specialiserad på bäcken som själv hade samma problem som ung, som blev helt bra med sklerosering.