Jag visste att det skulle komma. Men inte när. Det hände för cirka 2 veckor sedan, strax efter att jag skrev senaste inlägget om hur bra allt var. Efter den stenhårda träningen var jag sängbunden hela helgen, typ. Jag hade jätteont i bäckenlederna och det var inte alls kul. På måndagen för en vecka sedan var jag hos sjukgymnasten som tyckte att allt såg bra ut och vi körde på med träningen. Den "hemska" "träningsvärken" hade minskat men var inte helt borta. Fortfarande hugg i bäckenlederna. Hur som helst. Träningen gick bra. På tisdagen hade jag barnen hemma från förskolan eftersom min lilla son var sjuk. Tog ett snedsteg under dagen och smärtan började ila i benet. Var till smärtrehab på onsdagen och då sa han att det inte rörde sig symmetriskt, bäckenet såg något vridet ut och erbjöd en manipulation men jag tackade nej för jag tycker det är så otäckt... Men ända sedan dess så har huggen och gruskänslan i bäckenlederna kommit tillbaka. Det känns ojämnt när jag går osv. Jag har fått en akuttid till den fantastiska osteopaten som rättade till min kropp i januari. Jag hoppas hon kan göra mirakel igen. Känner mig väldigt låg just nu på grund av detta och vill inte ha det igen som jag hade det i höstas... :( Jag som fixade kortet på Sats har nu sagt upp det. För jag känner att jag inte kan betala 6600 kronor för ett år om jag inte ens kan gå på deras pass för smärtan. Min sjukgymnast tycker jag ska trotsa min "rörelserädsla" och inte göra som rädslan vill, men det är ju så svårt när kroppen säger ifrån. Tänker ibland om han kört för hårt med mig. Min äldre kvinnliga sjukgymnast har ju tagit det så lugnt, babysteps o jag kände att jag blev bättre o bättre. Men denna träning var ju ändå på ingång iofs... Kanske inte så här hårt.