Dagens citat! Idag var jag på det andra sjukgymnastbesöket och Fredrik körde ganska hårt med mig i gymmet. I tisdags var det första träningstillfället och jag trodde jag skulle få en hel del bakslag men ack så fel jag hade. Lite sveda och värk över vä bäckenled men ingenting alarmerande faktiskt. Svajade inte lika mkt idag på övningarna som häromdagen. Under passet började sjg prata om rädslor och farhågor och hur detta kan skada kroppen. Att en osäker rörelse kan skada kroppen mer än en säker. En fotbollsspelare med en korsbandsskada som slutar träna, lägger sig på soffan och blir rörelserädd löper större risk att drabbas av större skador än den fotbollsspelare med korsbandsskada som fortsätter träna. Han sa att man aldrig ska underskatta sin egen förmåga. Så sant som det var sagt, så la jag extra mkt fokus på övningarna. Jag tänkte på hållningen, att "knipa" med bäckenbotten och att andas med magen. Jag svajade inte lika mkt och övningar som jag i tisdags bara kunde göra 2-3 av kunde jag idag göra 15 av på raken... Tänk vad mkt hjärnan och en självsäker kropp kan spela roll. Han har verkligen hittat var min gräns går träningsmässigt och jag får göra ca 15 reps av varje sak. Mkt handlar om att stärka bålen, låren och rumpan. Jag har ju själva grundstabiliteten nu efter flera månaders stabiliseringsövningar samt scleroseringen. Efter träningspasset blev det avslappning. Jag kände hur stickningarna successivt blev mer och mer i fötterna. Nämnde detta för Fredrik och han tyckte inte att det var ngt alarmerande eftersom det inte följer ett specifikt nervutbredningsområde utan berörde hela fötterna. Han sa att andningen och en tajt diafragma kan spela stor roll här. Jag glömmer oftast att andas djupt, andas ytligt och känner nästan allt som oftast ett tryck över bröstet. Efter sjg var det dags att gå in till min KBT psykolog. Ganska perfekt faktiskt för där nämnde jag detta för henne om stickningar och dylikt. Jag sa att jag glömmer att andas som man ska, och hon nämnde att om man inte gör det så blir diafragman tajt och man andas inte in lika mkt syre som man behöver, ej heller ut lika mkt koldioxid som man behöver. Detta kan resultera i stickningar på konstiga ställen. Efter en övning där jag fick andas djupt och blåsa upp magen som en ballong X antal gånger så hittade jag hur man skulle göra. Det är lättare sagt än gjort att andas korrekt. Någon halvtimme senare kände jag hur stickningarna i fötterna släppte och nu känns det nästan inte alls. En helt ny värld har öppnat sig. Jag är så glad att jag kommit till en smärtklinik som den här!
Å va roligt! Så kul att det går framåt för dig :-) Vad gör du för sorts övningar? Är det med gym-maskiner, med boll eller nåt annat? Önskar så att jag kunde få komma till nåt sånt ställe! Med folk som är riktigt kunniga och engagerade. Kram!
skriven
Å va roligt! Så kul att det går framåt för dig :-) Vad gör du för sorts övningar? Är det med gym-maskiner, med boll eller nåt annat? Önskar så att jag kunde få komma till nåt sånt ställe! Med folk som är riktigt kunniga och engagerade.
Kram!