Vi har varit uppbokade nästan varje helg senaste veckorna och för mig när jag tittar tillbaka är det ett friskhetstecken. Förra sommaren och hösten var bara gråt, haltande och mycket smärtor. Nu är det återgång till arbetet, träning dagligen och att jag faktiskt vågar se på framtiden ljusare. Fanns inte på världskartan att jag googlade resor för ett par månader sedan men nu ser jag fram emot sommarsemester och bus och lek med barnen på helgerna. Vi har precis skaffat städhjälp så att vi har mer tid till barnen och jag har ju inte kunnat dammsuga på flera år så passar bra med en toppentjej som kommer torsdagar varannan vecka och gör vårt hem skinande rent. Jag ska snart ha mens och ligger inte och gråter som jag gjort tidigare månader (kanske kommer?). Igår knakade det till i ryggen när vi hade gäster här och fick lite panikkänsla men lät inte det förstöra min kväll. La mig själv en stund eftersom våra vänner förstår och stretchade ryggen... Sedan blev det mellomys! Jag har fortf en bit kvar, undrar om jag överhuvdtaget kommer få poängen för att smärtrehabiliteras men med tanke på långvariga problem så borde det inte vara några problem för mig att få plats där. Jag vill gärna ha verktyg att kunna hantera smärtan för bakslag kommer jag att få. Det är bara en fråga om tid, o när det kommer hända nästa gång... Lite orolig för knaket i ryggen igår. Idag cyklade jag i 30 min o gjorde sedan mina övningar som tar runt en timme. Stretch efteråt. Men det slog mig att - jag inte tagit mina värktabletter på morgonen och ändå klarade av så mkt. Jag ÄR på rätt väg och ska bevisa för den där sablans ortopeden att det inte kommer bli som han tror!
Men vad roligt att läsa! Är det skleroseringen som har hjälpt tror du? Kram!
Svar:Hej Sara, jag tror det är en kombination av saker som hänt. Dels skleroseringen, dels osteopaten jag var hos men nog oxå att min inställning till livet och att jag på sätt och vis accepterat smärtan som den är. Idag och igår varit på besök på smärtrehab, blivit undersökt osv. Som provocerat fram min smärta... :( hoppas det släpper snart. Hur går det för dig? Har kortisondprutan hjälpt? Kram
skriven
Men vad roligt att läsa! Är det skleroseringen som har hjälpt tror du? Kram!