Jag är inte alls så aktiv här längre och det är kanske ett tecken på att jag mår bättre? Jag har sedan tre veckor cirka kommit igång med styrketräning på Rehabakademin, som är smärtkliniken där jag går. Mitt bäcken har inte givit ngt bakslag ännu. Det kan man inte påstå. Det går långsamt men säkert framåt. Min sjukgymnast stegrar träningen varje gång. Vi kör cirka två träningspass per vecka och cirka 40-45 min per gång. Det har blivit tunga pass men går framåt. Min balans som varit SKITdålig har blivit bättre. Det kunde sjukgymnasten konstatera häromdagen. Han sa "Din dåliga balans är obefintlig!!!". Gissa om jag blev glad. Idag fick jag göra 15 benböj med 2,5 kg vikt som jag höll mot kroppen med armarna, sedan efterföljande 15 benböj med 5 kg vikt. Från att inte ha kunnat göra en endaste armhävning kunde jag idag göra 6 på raken, så det går minst sagt framåt. För tre veckor sedan kunde jag inte göra någon så det är verkligen positivt även fast det kan låta få för många! Stickningarna i fötterna finns där, men sjukgymnasten säger att jag ska försöka inte tänka på detta. Han säger att många patienter med ryggproblematik klagar på det i samband med träning, men han säger att det kommer ge med sig. Och jag har 100% förtroende för honom! Svedan över bäckenlederna har också minskat i samband med ökad träning, vilket han sa kommer minska för några veckor sedan. Jag har varit hos psykologen cirka en gång i veckan och har fått i uppgift att skriva dagbok vilket jag är sjukt dålig på, måste bli bättre på det. Senast gick hon igenom min dagbok och hon kunde nästan genast konstatera att jag har alldeles för stressade och intensiva dagar. Måste planera in vilotillfällen där jag kan slappna av. Jag är fortf sjukskriven 75% men tror nog att jag kommer gå upp i arbetstid så småningom, dock känner jag ingen stress och vill inte heller stressa för då blir det lättare bakslag. Jag är ju på smärtrehab några timmar per vecka så vill inte ha alltför mkt inplanerat. Mitt mål har alltid varit att bli smärtfri men det ska jag inte längre ha som mål, sa de. Mitt mål ska vara att bli bättre och lära mig hantera smärtan så att jag inte utvecklar ångesten som lätt blir när jag får mer ont. Klart jag har mer ont vissa dagar men försöker att inte tänka på det och tänker att det kommer bli bättre, för det har ju blivit bättre förut. Ortopeden på St Göran sa att jag kommer bli sämre, och han dyker upp som ett ont spöke i mitt huvud ganska ofta, framför allt i samband med mens när jag är mer ledsen och får mina gråtepisoder.
Hur som helst så känner jag att jag har mindre värk när jag rör på mig, och mindre ångest när det knakar till i ryggen. Bättre hållning och mer styrka. Bättre kan det inte bli. Heja mig, heja oss med ryggproblem. Träning är det bästa receptet!
Å vad roligt att läsa att det går framåt för dig! Härligt att kunna träna mer. Jag tror det handlar mycket om att våga även om man har ont, våga träna eller ta en promenad. Jag gör det mer nu än tidigare, kör mitt träningspass även om jag har sämre dagar. I längden är det nog det bästa ändå! Funderar på att börja träna lite på gymmet igen, gjorde det förra våren men sen när jag blev sämre i somras slutade jag. Kanske dags att testa igen.
Håller med dig, heja oss!
skriven
Å vad roligt att läsa att det går framåt för dig! Härligt att kunna träna mer. Jag tror det handlar mycket om att våga även om man har ont, våga träna eller ta en promenad. Jag gör det mer nu än tidigare, kör mitt träningspass även om jag har sämre dagar. I längden är det nog det bästa ändå! Funderar på att börja träna lite på gymmet igen, gjorde det förra våren men sen när jag blev sämre i somras slutade jag. Kanske dags att testa igen.
Håller med dig, heja oss!